Såg den första timmen innan jag började baka, fortsatte naturligtvis att titta men jag var väldigt sugen på hembakt så jag fick dela min uppmärksamhet mellan två goda ting. Nu jäser det så nu skriver jag.

Det första jag märkte när jag bakade och inte främst tittade utan mest lyssnade var applåderna för de borgerliga! Det var en kraftig övervikt (för att inte säga ett monopol) av applåder i publiken för de borgerliga framförandena.

Naturligtvis så skall jag säga något om politik också. Börjar med en sosselögn naturligtvis eftersom Persson själv började med en:

Borgarna vill sänka skatten med 250 miljarder, vilket kommer att förstöra välfärden, säger Han Som Bestämmer (utom när han debatterar, då är han i ständig opposition) men detta får han svårt att hitta i Alliansens olika valprogram. Varför frågar vän av ordning då, är det så svårt att hitta det i dessa dokument? Jo, det skall jag berätta, det finns inte där, summan av de överenskommna skattesänkningarna är ca 40 miljarder. Vad kommer då siffran ifrån? Jo, från ett par uttalande om att vi inte på sikt kan ha ett skattetryck som ligger ca tio procentenheter högre än EU-snittet. En sänkning av det totala skattetrycket från ca 50% av BNP till europasnittet på ca 40% skulle då bli en skattesänkning på 250 miljarder.
Jag måste dock upprepa att sossarna ljuger! Detta är inget förslag från borgerligheten!
Vad vill då borgerligheten med dessa uttalanden? Jo man vill att det totala skattetrycket under lång tid skall sänkas genom en tillväxt i ekonomin som tillåter att en mindre procentandel av BNP ändå kommer att utgöra en lika stor summa pengar. Ett skattetryck som inte växer i samma takt som ekonomin alltså.

Ni hörde väl alla Ohlys krav på 200 000 nya offentliganställda… Han motiverade det med att statliga investeringar får ekonomin att växa. Ett feltänk av rent marxistisk mått… Investeringar kan ge positiva effekter men att enbart anställa människor i offentlig sektor är ingen investering. Det är bara en utbygnad av en offentlig sektor som redan är för stor och detta till en kostnad av i runda tal 200 miljarder… Förvisso skall man väl säga att en hel del av dessa kostnader redan betalas av det offentliga i form av bidrag och socialförsäkringar. Men vi har knappt råd med dessa kostnader som det är nu. Offentliganställda bekostas i slutändan av den privata sektorn i alla världar utom den marxistiska.

Nu har debatten tagit slut, skall kavla och grädda nu.