börjar det klia i bloggfingrarna igen. Av många anledningar.

  • s,v,mp kartellens frostiga vänskap
  • kommande EU-val
  • finanskris och lågkonjunktur

Många ämnen att skriva om med andra ord, att jag dessutom numera jobbar åt nya moderaterna ska jag väl också nämna. Ett och annat om mina besök ute i den svenska välfärden kan också tänkas dyka upp här.

…är min nya arbetsgivare från måndag. Åker till Eksjö och Ing2 redan på söndag, Nordic Battlegroups 21. Ingenjörkompaniet närmare bestämt. En utmaning, ett äventyr och förhoppningsvis ett riktigt bra jobb.

Fortsätter med kampanjarbete och kampanjutbildning åt länsförbundet men kommer nog inte skriva så mycket här.

Har fått ett jobberbjudande idag, NBG, en helt ok tjänst.

Problemet är att jag var på en intervju i torsdags på ett väldigt bra jobb…

Besked om ca två veckor (om en andra intervju, men därefter lär det knappast dröja länge.)

Snabbt tacka ja till det säkra, bra jobbet, kasernliv i Eksjö dryga året eller vänta på jobbet i Stockholm/Uppsala, fast, bra karriärmöjligheter, ett riktigt kanonjobb… Väntar jag kanske jag inte får något…

Livet är inte alltid lätt. Inte ens när det går bra.

En bra artikel i Corren om problemet med sjukskrivningar som kan förvärra så kallade utbrändhetssymptom.

Mycket läsvärt.

Hanne Kjöller, DN, skriver bra om sjukskrivningar vid ”utbrändhet”.

Att behandling uteblir och lösningen blir lång eller kort sjukskrivning när folk har det svårt på jobbet är ett problem, att folk inte orkar eller uppmuntras att lösa sina problemutan erbjuds utvägen, sjukskrivningen, vid problem som inte är en sjukdom utan snarare sociala problem och konflikter eller orimliga arbetsbördor (som man då skickar vidare till nästa stackare).

Nej socialstyrelsen var nog inte så fel ute med sitt nu tyvärr tillbakadragna ”utkast”.

Hur tänkte de nu då?

Dubbla priset på alla biljetköp som involverar kontanter, något dyrare om man köper via SMS samt dubbla priset om man köper/laddar värdekort någon annan stans än de 16 försäljningsställen som finns…

Varför säger ni inte som det är? Betalande passagerare ställer bara till besvär, vi kör hellre tomma bussar och lever på skattepengar.

Corren skriver om det, Murre  skriver aningen mer passionerat.

Inget vettigt skrivet över sommaren.

Nu börjar den ta slut, är det någon som sett något av den?

Jag har för övrigt fastnat för facebook (övriga världen också…).

Skatten i Linköping bör sänkas! Snarast!

Kommuner ska syssla med sin kärnverksamhet, inte leka företag, inte i energibranschen, inte i bostadsbranschen eller bredbandsbranschen (inte ens trådlöst…) inte i någon bransch där det finns eller skulle kunna finnas en sund marknad utan kommunal inblandning.

Vi hörs!

För fyra år sedan kom jag hem från Kosovo, ett halvårs tjänstgöring i NATO-styrkan KFOR, ett bra jobb. Bredvid oss jobbade Coca Cola poliserna från UNMIK (röda och vita terrängbilar), den lokala polisen KPS samt civila FN-tjänstemän.

De två första såg man och pratade man med ibland. Vi hade tillsammans med UNMIK ansvar för att utbilda KPS… Men UNMIK-polisen var ibland ett skämt (en afrikansk parkvakt kan inte förväntas lära poliser i en europeisk stad att sköta polisarbete, särskilt inte om man vägrar gå ut ur bilen vi minusgrader…), ibland duktiga men väldigt frustrerade hårt arbetande människor. KPS var ganska maktlösa och saknade framförallt helt självförtroende, FN fick man inte röra, den lokala brottsligheten hade ursprung i klanväsen samt i delar av gamla UCK det vill säga, inte röra…

Jag uppfattade då FN-folket i sina vita terrängbilar som högst medelmåttigt kompetenta, de var många, men vad gjorde de? De få jag talade med var inga stjärnskott… Särskilt inte portugisen som köpte prostituerade utanför universitetet i sin vita FN-bil… Diplomatisk immunitet, visst men att skämma ut sig och FN så. Skamligt.

Jag närde tankar på en karriär inom FN, bland sådana medelmåttor kan man säkert slå sig fram tänkte jag… Men jag förstår nu att de inte gått den meritokratiska vägen, att jag knappast hade vartit ett välkommet inslag bland kollegorna. En idealist, en person med en stark övertygelse om rätt och fel, någon som anser att den som förvaltar skattemedel har ett stort, närmast jättelikt ansvar för dem. Men något är ruttet i UNMIKistan. Kanske i hela FN? Var inte Kofi Annans son inblandad i en härva bedrägerier runt FN:s olja mot mat-prgram i Irak? 

Varför tar jag upp det här, jo jag läste idag Maciej Zarembas artiklar (här och här) i ämnet och blev ännu argare, det är inte endast ett par komiska exempel eller någon enstaka skamlös typ som är problemet.

Bedragare, skamlösa topptjänstemän och uppenbarligen helt ointresserade, karriärslystna administratörer är huvudproblemet.

Jag åkte dit som en idealist, kom hem något mer cynisk men med en känsla av att ha uträttat något, ha gjort en insats. Men nu, jag vet inte, är hälften av det Maciej skriver så illa som det verkar så kan inte mina sex månader gjort någon skillnad.

I skamvrån: Frankrike (som så ofta), Islands luftfartsmyndighet, Kosovos guvernörer samt alla skamlösa bedragare.

Jag har varit med miljönämnden på planeringskonferens, det finns en hel del att göra. Man har avgiftsfinansierad verksamhet men ingen tidsrapportering… Nåja, alla verkar pigga på att utvecklas och det finns en grupp med goda erfarenheter från ett bättre styrt arbetssätt. Svår avvägning, vi vill minska företagens kostnader för statliga regleringar (som de vi idkar tillsyn över på livsmedel och miljösidan tex) men samtidigt vill vi gärna göra systemen självfinansierade. Ett tidsrapporteringssystem måste nog ligga till grund för alla effektiviseringar såväl som eventuella utbyggnader av tillsynen.

Nu är det snart helg igen, själv ska jag till Uppsala för en mysig helg med min Anna samt en kort avstickare till Solna för en intervju på fredag, håll tummarna!

På medeltiden var synderna andra och de som krävde bot bättring och gärna en ångerfull peng andra men likheterna med dagens Naturskyddsförening, Greenpeace, KRAV, Miljöparti och övriga gröna rörelser är stora. Byt namnen till Vatikanen, Fransciskanerorden, Tempelherreorden och Jesuiterna och vi befinner oss på medeltiden.

Vi ska inte tillåta oss det njutbara, det moderna och det enkla utan nöja oss med det ekologiska, det svåra och göra våra uppoffringar.

Man märker de dyrare varorna med symboler och tar en avgift för att dämpa vår skuld, man vill lägga varningstexter på det som anses ”syndigt”.

Har du ändå råkat synda så gör du bäst i att köpa avlatsbrev

Nu säger jag inte att det inte finns problem, men låt oss lösa dem rationellt. Känner du dig skuldtyngd, skyldig och syndig, gå i terapi! Jag klarar mig bra utan avgifter, pekpinnar och era krav…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.